När man slår en stämgaffel mot något vibrerar den. Sätter du örat nära gaffeln hörs en ton. På samma sätt vibrerar stämbanden för att skapa sång och tal.

Vi kan styra stämbanden och förkorta eller förlänga dem, göra dem slappa eller stela, tunna eller tjocka.

Viktig fakta: det sitter muskler på stämbandens undersida. Man kan aktivera dem för att sjunga enbart med undersidan, vilket känns som att ”hålla i tonen” eller ”sjunga underifrån”. Ljudet blir tungt och fylligt med mycket kropp.

Man kan också släppa musklerna för att sjunga enbart med stämbandens ovansida, och det känns som att ”inte använda halsen” eller att ”sjunga ovanifrån”. Ljudet blir lätt och tunt, nästan viktlöst.

Rösten kan byta skepnad och låta tung eller lätt. Det är som att ha en lampknapp i stämbanden.

💥 Gör så här för att göra rösten tyngre:

Håll andan. Notera känslan av något som förs ihop i halsen (det är stämbandsmusklerna). När du släpper ut andetaget hörs ett klickande ljud.
Håll andan igen, och känn hur stämbanden ”limmar ihop sig”. Fortsätt nypa ihop dem samtidigt som du sjunger: tonen ska sprängas igång med ett litet knyck. Pang! Det här kallas för en hård ansats.

En ansats är början på en ton. Det är stämbandens startskott.

💭 Gör så här för att göra rösten lättare:

Släpp underkäken och låt den hänga. Andas ut massor, som om du andades imma på en spegel. Notera den stora, öppna känslan i halsen.
Andas imma på spegeln igen, behåll den stora öppna känslan och sjung en luftig ton: ”hhhhhh-aaa”. Stämbanden ska fladdra i vinden. Det här kallas för en luftig ansats.

Nu kan du byta röst när du vill.

Men kolla, trouble in paradise:

När man sjunger underifrån kan stämbanden bli stela och samla på sig spänningar. Stämbandsmusklerna lockar ofta andra muskler att ta i. Bland annat kan hela svalget dras ihop. Bonusspänningarna hämmar rösten.

😌 Gör så här för att slippa bonusspänningar:

Använd en luftig ansats på alla toner, låga som höga. Stämbanden och svalget slappnar nämligen av maximalt när stämbandsmusklerna är ”av”. Låt stämbanden fladdra i vinden. Om tonen spricker så gör du rätt. (Jag sa: RÄTT.) Stämbanden slappnar av och därför spricker tonen: mycket bra.

Låt luften göra hela jobbet istället för att ta i eller ”pressa”. Gör detta en stund så att stämbanden kan skaka av sig sina spänningar. Sedan kan du återgå till att sjunga som vanligt. Så fort en ton känns stel, använd detta ess i rockärmen.

Din kompis,